One hour, one minute and fifty eight seconds…./ En timme, en minut och femtioåtta sekunder ..

Hi, l am alive. What about you? 

It’s ok l am also alive. 

Well then, l have nothing more to tell. So we can both of us go back to our “nothing-happens-life”, we both agreed. Mmm…. yes we do. But BTW have you heard…. 

My friend called today and our conversations sounded like that. It does so, most of our phone calls. We sorted out last days, nothing thrilling had happened. But some small talk to people we had met during our walkabouts. 

When we walked on a street the other day we saw an advertisement about a café, a café which is open during summer time. We stood there and tried to find any information when the started this summer. It is a nice option during corona times with a café outdoors. 

Standing there a woman came up beside us also looking for information. But in times like this….not too close!! So I moved a bit, and she started to tell me, she had been a quick errand into the funeral home, just beside. She picked up from her shopping bag to show me she had fetched some more memorial envelope from her husbands funeral last week. I made a little regrettable head movement, but I had no idea who the woman were. And she told me she had become widow twice in life, first after 34 years of marriage, and the second husband lasted 16 years. There I stood and made mathematic thoughts. If she had been able to keep the first husband alive she should have celebrated gold wedding this year. But now she just have the memories. I am glad she spoke as she did, gave me no chance for any either talk or interjection at all. She told me her son was the owner of a driving licence school, and he probably had been ashamed of his mother who had parked her car where the parking not was allowed. But she just had got a eye surgery because of cataract and she wanted to park near the funeral office. Can’t help I almost lost my breath listen to this unknown lady who told her life story in two minutes. 

Margareta my friend and I related to each other in our phone call, what had been said and what had happened. Our small talk spanned over fifty years of acquaintance.

After that my friend asked me re my last story in my blog; where did you have your younger sister? She really put a serious point at my thoughts l myself have had many times. 

When l write many of my memories from my childhood l can not recall any memories if l had any siblings. Some stories tells l have two brothers, but very few where l tell about a kid sister. Curious. 

Margareta, my friend is also a bit surprised she had an older brother but not many memories about him. I experienced as she felt relieved when she noticed even l hadn’t many siblings in my memories. After all i had 3 siblings, she has only one. Make me three times more forgetful than she is. She really makes me ashamed of my bad memory. Or is it only absent-minded? I want to know if it depends on growing older syndrome or if it is normal thing for the human brain. Can not ask Sigmund Freud, he is dead. But l am sure he had some elucidation about small children and their brains, thoughts and memories around child-mom relations. 

We spoke about day-light-saving times. Last year we heard Europe had some ideas about stop change time. Instead we should have same time all year around. Next weekend USA change to daylight saving time and for a fortnight my brain will be confused because all American tourneys has moved one hour earlier and all European is as usual. But do we change at all this year? Last year there was a lot of discussions about continue and not change or the opposite around? To be honest I never get the last information. An old Swedish expression says, the one who lives get to know….

Now we wait for an invite for vaccination so we m a y b e can plan for future. 

One hour, one minute and fifty eight seconds….. lasted our call about nothing.

här är svenskan

Hej, jag lever.  Hur är det med dig?

 Det är ok, jag lever också.

 Nåväl, jag har inget mer att berätta.  Så vi kan båda gå tillbaka till vårt ”ingenting-händer-liv”, var vi båda överens om.  Mmm … ja det gör vi.  Men ”by the way” har du hört ….

 Min vän ringde idag och våra samtal lät så.  Det gör det, de flesta av våra telefonsamtal.  Vi ordnade de senaste dagarna, inget spännande hade hänt.  Men lite småprat med människor vi träffat under våra vandringar.

 När vi gick i sta’n häromdagen såg vi en annons om ett café, ett café som är öppet sommartid.  Vi stod där och försökte hitta någon information när de startar i sommar.  Det är ett trevligt alternativ under korona-tider med ett kafé utomhus.

 Stående där kom en kvinna upp bredvid oss ??och sökte också information.  Men i tider som denna …. inte för nära !!  Så jag flyttade mig lite, och hon började berätta för mig att hon hade varit ett snabbt ärende in till begravningsbyrån, precis bredvid.  Hon plockade upp ur sin shoppingväska för att visa mig att hon hade hämtat ytterligare ett minneskuvert från hennes mans begravning förra veckan.  Jag gjorde en liten beklaglig huvudrörelse, men jag hade ingen aning om vem kvinnan var.  Och hon berättade att hon hade blivit änka två gånger i livet, först efter 34 års äktenskap, och den andra mannen varade i 16 år.  Där stod jag och gjorde matematiska övningar.  Om hon hade kunnat hålla den första mannen vid liv skulle hon ha firat guldbröllop i år.  Men nu har hon bara minnena.  Jag är glad att hon pratade som hon gjorde, gav mig ingen chans för varken samtal eller inpass alls.  Hon berättade att hennes son var ägare till en körskola, och han hade förmodligen skämts för sin mamma som hade parkerat sin bil där parkering inte var tillåten.  Men hon hade precis fått gjort en ögonoperation på grund av grå starr och hon ville parkera nära begravningskontoret.  Kan inte hjälpa jag tappade nästan andan när jag lyssnade på den okända damen som berättade sin livshistoria på två minuter.

 Margareta, min vän och jag, berättade för varandra vad som hänt och vad som hade sagts, sedan vårt senaste telefonsamtal. Vårt småprat sträckte sig över femtio års bekantskap.

 Efter det frågade hon mig om min sista berättelse i min blogg;  var hade du din yngre syster?  Hon tangerade verkligen mina tankar som jag själv har haft många gånger.

 När jag skriver många av mina minnen från min barndom kan jag inte minnas i några minnen om jag hade några syskon.  Några berättelser berättar att jag har två bröder, men väldigt få där jag berättar om en lillasyster.  Underligt.

 Margareta, min vän är också lite förvånad över att hon har en äldre bror men inte många minnen om honom.  Jag upplevde att hon kände sig lättad när hon märkte att jag inte hade många syskon i mina minnen.  När allt kommer omkring hade jag tre syskon, hon har bara ett.  Gör mig tre gånger mer glömsk än hon är.  Hon får mig verkligen att skämmas för mitt dåliga minne.  Eller är det bara tillfällig glömska?  Jag vill veta om det beror på att bli äldre syndrom eller om det är en normal sak för den mänskliga hjärnan.  Kan inte fråga Sigmund Freud, han är död.  Men jag är säker på att han hade någon teori om små barn och deras hjärnor, tankar och minnen kring relationer mellan barn och mamma.

 Vi pratade om dagsljusbesparande tider.  Förra året hörde vi att Europa hade några idéer om att sluta hålla på och växla.  Istället borde vi ha samma tid året runt.  Nästa helg byter USA till sommartid och i två veckor kommer min hjärna att bli förvirrad eftersom alla amerikanska turneringar har flyttat en timme tidigare och alla europeiska är som vanligt.  Men ändrar vi i Europa alls i år?  Förra året var det många diskussioner om att fortsätta och inte ändra eller tvärtom?  För att vara ärlig snappade jag aldrig den sista informationen.  Ett gammalt svenskt uttryck säger, den som lever får se….

 Nu väntar vi på en inbjudan till vaccination så vi kan planera för framtiden.

En timme, en minut och femtioåtta sekunder … varade vårt samtal om ingenting.